Betalningar

Betalningar är i förenklad mening överföring av pengar från en part till en annan och bildar ett centralt inslag i all ekonomisk verksamhet. Betalningar kan betraktas mot bakgrund av deras natur eller betalningssättet.

En del av betalningarna upprepas med jämna mellanrum, såsom utbetalning av löner och pensioner eller betalning av vederlag och elräkningar. I den här typen av återkommande betalningar används i regel girering som betalningssätt. Dagliga betalningar hänför sig till uppköp i butikskassan eller i webbutiker.

Största delen av de dagliga betalningarna sker med debetkort, men även kontanter spelar fortfarande en roll i dagliga betalningar.

Betalningar hör till samhällets grundläggande funktioner, det är samhällets blodomlopp som möjliggör ekonomisk verksamhet. 

Finlands Banks riktlinjer för elektroniska betalningar och riktlinjerna om tillgången till kontanttjänster bildar tillsammans Finlands Banks samlade bedömning om den önskade riktningen för utvecklingen av massbetalningstjänster. Riktlinjerna om tillgången till kontanttjänster stöder även Finansinspektionen i dess bedömning av hur tillgången till grundläggande banktjänster uppfylls.

Riktlinjerna om tillgången till kontanttjänster publicerades den 28 november 2018 och riktlinjerna för elektroniska betalningar den 25 maj 2022. Enligt riktlinjerna ska olika användargrupper ha möjlighet att välja det lämpligaste betalningssättet i olika situationer. Det mångsidiga utbudet av betalningssätt främjar också samhällets beredskap och funktionsförmåga vid störningar i betalningssystemen.

Riktlinjer för elektroniska betalningar

Det ska finnas ett brett utbud av betalningssätt i samhället som  lämpar sig för olika situationer och användargrupper. De som använder betalningstjänsterna ska ha tillgång till alternativ bland vilka de kan välja det betalningssätt som är lämpligast för dem i varje enskild situation.

Betalningar hör till de grundläggande banktjänsterna och alla medborgare ska ha lika tillgång till tjänsterna, också de elektroniska betalningstjänsterna. Genomförandet av denna riktlinje bidrar också till att främja samhällets beredskap och funktionssäkerhet. Det behövs parallella betalningssätt som bygger på olika betalningsinstrument.

Betalningssystemen ska vara öppna och effektivt betjäna hela samhället. Nya betalningssätt måste kunna introduceras på marknaden för att främja servicenivån och konkurrensen.

En förutsättning för smidiga betalningar är att de allmänna betaltjänsterna i Finland baserar sig på infrastrukturer som är förenliga med de europeiska betalningssystemen och standarderna. Detta främjar innovation och bidrar till samhällseffektiva betalningar. Öppenhet innebär också att systemen stöder tillgängligheten för genererade data för dataägarens dvs. betalaren och mottagarens.

Elektroniska betalningssätt ska vara trygga och tillförlitliga. Betalningssystemen och betaltjänstleverantörerna ska ha tillräcklig beredskap att hantera störningar och hot mot den tjänst som de tillhandahåller och sträva efter att förhindra spridningen av störningar via betalningssystemen till andra aktörer.

Det är viktigt att förbättra systemens funktionssäkerhet och resiliens. Till säkerheten hör också förmågan att verkställa de åtgärder som krävs i lag, såsom förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism.

De elektroniska betalningssätten ska stödja konsumenternas hantering av privatekonomin och skydda dem mot missbruk. Elektroniska betalningar sker så enkelt och diskret att de kan fördunkla konsumenternas uppfattning om sina konsumtionsvanor och exponera dem för överskuldsättning, framför allt när kredit beviljas i samband med en betalningstransaktion.

Konsumenterna ska ha tillräcklig kunskap om egenskaperna hos de olika betalningssätten och konsumentskyddet vid betalningar. Detta ger konsumenten en möjlighet att välja det lämpligaste betalningssättet för sig själv och den aktuella situationen. Konsumentskyddet behöver inte vara lika strikt i alla betaltjänster, men alla betalningssätt ska vara så trygga att använda att missbruk som är oberoende av konsumenten inte förekommer.

Riktlinjer om tillgången till kontanttjänster

Enligt kreditinstitutslagen är bankerna skyldiga att sörja för sina kunders grundläggande banktjänster. Rätten att göra insättningar och uttag på bankkontot hör till de grundläggande banktjänsterna.

Även om en butik i samband med en betalning erbjuder möjlighet att ta ut en viss summa kontanter, motsvarar detta inte det som avses med kontantuttag som en grundläggande banktjänst. Om banken inte själv tillhandahåller denna tjänst, ska banken åtminstone på avtalsväg säkerställa att kunderna har tillgång till tillräckliga tjänster.

Kunderna ska ha rätt att göra ett rimligt antal kontantuttag gratis. Uppfattningen om vad som är rimligt kan variera från person till person, men till exempel en gång i veckan ska en inlåningskund kunna ta ut pengar från sitt konto utan avgift. En person måste ha rätt till sina egna pengar, och hen måste kunna ta ut pengarna från bankkontot också för andra syften än direkt konsumtion. Rent juridiskt sett är insättningarna på bankkontot bankens skuld till kunden.

När det gäller kontanttjänster ska små företag och föreningar i första hand jämställas med privatkunder. Enligt den nuvarande tolkningen av lagen jämställs företagare med konsumentkunder när mindre än hälften av transaktionerna på kontot hänför sig till företagsverksamheten. Om banken av småföretagare tar ut samma höga avgifter som dimensionerats för stora företag, kan risken för den grå ekonomin öka.

Kontantuttag i butikskassan bör tillhandahållas alla kunder på lika villkor. På många små orter kan tjänsten underlätta vardagen för invånarna när det är långt till banken eller automaten. Detaljhandeln i Finland är emellertid mycket koncentrerad, och om en stor aktör väljer en genomförandemetod som hindrar de flesta bankernas kontokunder från att använda tjänsten, kan kontantuttagstjänsten i butikerna inte i praktiken komplettera kontanttjänsterna i glesbygden.

Kontantbetalningar bör godkännas som ett betalningssätt åtminstone när betalningen gäller en tjänst som är viktig för medborgarnas välbefinnande. Kontanter är lagligt betalningsmedel, och vid kontantbetalningar överförs pengar i realtid från betalaren till mottagaren utan några elektroniska gränssnitt, system eller provisioner. Dessa egenskaper är en drivkraft som uppmuntrar den privata sektorn att utveckla sina betaltjänster. Dessutom är kontanter fortfarande ett högst vanligt betalningssätt och det enda reservsystemet i händelse av allvarliga störningar i den elektroniska betalningsförmedlingen.