Penningpolitik

I Finland publicerar Statistikcentralen två konsumentprisindex. Det nationella konsumentprisindexet, dvs. KPI, speglar prisutvecklingen för varor och tjänster som köps av hushållen i Finland. KPI används som det allmänna inflationsmåttet i Finland.

I beräkningen av KPI ingår räntorna på både bolån och konsumtionskrediter. I den finländska kontexten är KPI det mest tongivande indexet och många indexbundna utgifter är vanligen bundna till det. Traditionellt går KPI under namnet levnadskostnadsindex. Det är en träffande beteckning, då det nationella konsumentprisindexet brett speglar hushållens levnadskostnader.

I EU och euroområdet mäts konsumentprisinflationen med det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP). Det är ett lite snävare och samtidigt renare konsumentprisindex än det nationella KPI, då räntorna på bolån och konsumentkrediter inte räknas med i HIKP. HIKP är ett harmoniserat index, eftersom alla EU-länder tillämpar samma metod. På så sätt säkerställs jämförbarheten mellan länderna.

Eurostat och de nationella statistikinstituten, såsom Statistikcentralen i Finland, beräknar HIKP enligt harmoniserade statistikmetoder. Det harmoniserade konsumentprisindexet är ett mått som ECB använder för att utvärdera om euroområdets prisstabilitetsmål har uppnåtts och det är också den viktigaste indikatorn för Finlands Banks inflationsbevakning.

Centralbankerna försöker stävja inflationen av många orsaker:

För att bevara köpkraften: En hög inflation försvagar konsumenternas köpkraft, eftersom priserna stiger snabbare än lönerna. Detta betyder att människorna kan köpa färre varor och tjänster för samma pengar.

Ekonomisk stabilitet: En hög och varierande inflation kan leda till ekonomisk osäkerhet och störa den ekonomiska planeringen. Företag och konsumenter kan vara ovilliga att göra långsiktiga investeringar om de framtida priserna inte går att uppskatta.

Konkurrenskraft: En alltför hög inflation kan försämra landets konkurrenskraft, eftersom landets produkter och tjänster blir dyrare jämfört med andra länders produkter. Detta kan leda till minskad export och en svagare handelsbalans.

Sociala orsaker: En hög inflation kan skapa sociala och politiska påfrestningar eftersom den särskilt drabbar låginkomsttagare som har svårare att anpassa sig till stigande priser. Genom att upprätthålla en stabil och låg inflation strävar centralbankerna efter att skapa en förutsägbar ekonomisk miljö som främjar hållbar ekonomisk tillväxt och välbefinnande.

Inlåningsräntan är för närvarande Eurosystemets viktigaste styrränta. Denna ränta avgör till vilken ränta bankerna kan låna in sina överskottsmedel i centralbanken över natten. Inlåningsräntan är ett viktigt penningpolitiskt styrverktyg eftersom den direkt påverkar de korta marknadsräntorna och lånekostnaderna mellan bankerna. Den är central för genomförandet av Eurosystemets penningpolitik och styr inflationen och den ekonomiska aktiviteten i euroområdet.

De ekonomiska utsikterna kan förutspås för perioder av olika längd, s.k. prognoshorisonter. Finlands Bank publicerar årligen två omfattande prognoser över Finlands ekonomi och två snävare interimsprognoser. Prognoserna beskriver konjunkturutvecklingen under det innevarande året och de följande 2–3 åren.

Finlands Bank publicerar på sin webbplats också en kortsiktig prognos som uppdateras fortlöpande och som förutspår den ekonomiska tillväxten under det innevarande kvartalet och de följande 2–3 kvartalen. Långsiktsprognosen däremot speglar de långsamma förändringarna i de ekonomiska strukturerna med ett tidsspann på upp till flera decennier. Finlands Banks långsiktsprognos uppdateras vanligtvis med några års mellanrum.

Finlands Bank använder ett flertal olika statistiska och ekonomiska modeller över Finlands samhällsekonomi och dess olika delområden för att upprätta de ekonomiska prognoserna. I prognosarbetet utnyttjas ett brett urval av data och indikatorer över den nationella och globala ekonomiska utvecklingen.

Förutom statistiska analyser baserar sig prognoserna alltid på en sakkunnigbedömning av det ekonomiska läget som utförs av dem som upprättar prognoserna, eftersom inte ens de bästa prognosmodellerna kan ta hänsyn till alla de faktorer som påverkar den ekonomiska utvecklingen vid respektive tidpunkt.