Penningpolitiska verktyg
Till Eurosystemets styrsystem för genomförande av penningpolitiken hör marknadsoperationerna, de stående faciliteterna och kassakravssystemet. Dessutom har Eurosystemet vid behov vidtagit extraordinära åtgärder, såsom direkta köp av värdepapper och vägledning om penningpolitiska åtgärder.
Marknadsoperationer
Marknadsoperationerna har en viktig betydelse för styrningen av marknadsräntorna, likviditetshanteringen och vägledningen om den penningpolitiska hållningen.
Eurosystemet har tillgång till fem olika verktyg: reverserade transaktioner, direkta transaktioner, emission av ECB:s skuldförbindelser, penningpolitiska valutaswappar och inlåning med fast löptid. De vanligaste verktygen är reverserade transaktioner som genomförs vid likvidiserande refinansieringstransaktioner mot säkerheter.
Eurosystemets öppna marknadstransaktioner kan indelas i fyra kategorier:
- huvudsakliga refinansieringstransaktioner
- långfristiga refinansieringstransaktioner
- finjusterande transaktioner
- strukturella transaktioner.
De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är regelbundna likvidiserande refinansieringstransaktioner med en löptid och frekvens på en vecka som genomförs av de nationella centralbankerna. Före finanskrisen var de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna Eurosystemets viktigaste penningpolitiska verktyg, men efter krisen har deras betydelse förändrats bl.a. på grund av det likviditetsöverskott som skapats genom de extraordinära penningpolitiska åtgärderna. När dessa åtgärder förfaller, väntas bankerna åter mer aktivt anhålla on tilldelning vid de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna.
Genom de långfristiga refinansieringstransaktionerna erbjuder Eurosystemet motparterna finansiering med längre löptider än vad som tillämpas i de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna. Regelbundna långfristiga refinansieringstransaktioner med en löptid på tre månader äger rum varje månad. Räntan för dem är bunden till räntan i de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna.
Också oregelbundna långfristiga refinansieringstransaktioner kan genomföras vid behov. Till exempel under 2011–2012 genomfördes långfristiga transaktioner med en löptid på 36 månader och under 2014–2021 genomfördes riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO) med en löptid på hela 48 månader till varierande villkor.
Ett särdrag i de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna är de inbyggda incitamenten för banker att utöka sin utlåning till den reala ekonomin (TLTRO-transaktionerna på ECB:s webbplats).
Finjusterande transaktioner genomförs vid behov för att kontrollera likviditetsläget på marknaden, styra räntorna och speciellt för att hantera effekterna av oväntade likviditetsfluktuationer på räntorna. De särskilda finjusterande transaktionerna anpassas till det aktuella handelssättet och de särskilda målen för transaktionen.
Strukturella transaktioner kan utföras när helst det är nödvändigt att påverka Eurosystemets strukturella likviditetsposition gentemot den finansiella sektorn. De strukturella transaktionerna kan ta sig uttryck i reverserade transaktioner eller uppsamling av inlåning med fast löptid vid anbudsförfaranden, eller bilaterala arrangemang för direkta köp eller försäljningar av värdepapper. Eurosystemet inleder nya strukturella refinansieringstransaktioner och inrättar en ny portfölj med strukturella värdepapper när Eurosystemets balansräkning varaktigt börjar växa igen.
Tidsschemat för de planerade refinansieringstransaktionerna anges i förväg i Eurosystemets kalender för anbudsförfaranden. Resultaten av refinansieringstransaktionerna publiceras på ECB:s webbplats.
Stående faciliteter
Eurosystemet erbjuder sina motparter tillträde till stående faciliteter, som består av två instrument: utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten.
Motparterna kan använda utlåningsfaciliteten för att erhålla likviditet av Eurosystemet över natten mot säkerheter och inlåningsfaciliteten för att göra insättningar hos centralbanken över natten.
Tillsammans bildar utlånings- och inlåningsräntan en räntekorridor som kan användas för att styra räntorna på ett övergripande sätt och signalera den penningpolitiska hållningen. På grund av den rikliga överskottslikviditeten har räntan på Eurosystemets inlåningsfacilitet blivit det viktigaste styrverktyget för de korta marknadsräntorna efter finanskrisen. ECB har beslutat att också framöver tillhandahålla en så riklig överskottslikviditet att räntan för inlåningsfaciliteten kvarstår som den viktigaste styrräntan.
Kassakrav
Alla banker i euroområdet är kassakravspliktiga. Kassakravet fastställer den del av bankernas inlånade medel som de ska hålla i den nationella centralbanken i sitt hemland. Den strukturella efterfrågan på centralbanksfinansiering kan regleras genom justeringar av kassakravet: ju större kassakravet är, desto större är motparternas behov av centralbanksfinansiering för att uppfylla kassakravet.
Bankerna uppfyller kassakravet genom att hålla i genomsnitt tillräckliga reservmedel på sitt centralbankskonto under uppfyllandeperioden för kassakravet. De kortaste penningmarknadsräntorna stabiliseras genom ett utjämningssystem. En ny uppfyllandeperiod (maintenance period) tar vid alltid på avstämningsdagen(settlement date) för den första huvudsakliga refinansieringstransaktionen efter ECB-rådets penningpolitiska sammanträde.
Sedan september 2023 betalas ingen ränta på kassakravsmedlen. Efter finanskrisen har betydelsen av kassakravet för genomförande av penningpolitiken minskat då bankernas inlåning i centralbanken har ökat till följd av olika refinansieringstransaktioner och tillgångsköpsprogram.
Köpprogram för värdepapper
I den penningpolitiska verktygslådan ingår också köpprogram för värdepapper, som efter finanskrisen använts för att komplettera räntepolitiken, framför allt när styrräntorna har legat på eller under noll.
Köpprogrammen har också bidragit till en effektiv transmission av penningpolitiken. Inom ramen för de olika köpprogrammen har Eurosystemet köpt offentliga värdepapper, säkerställda bankobligationer, värdepapper med bakomliggande tillgångar och företagsobligationer.
Som en del av Eurosystemet har Finlands Bank aktivt deltagit i planeringen och genomförandet av de olika köpprogrammen. Uppgifter om Finlands Banks innehav av värdepapper publiceras i Finlands Banks balansräkning.