ECB:s penningpolitiska strategi
Det primära målet för Eurosystemets gemensamma penningpolitik är att upprätthålla prisstabilitet i euroområdet och därmed bevara eurons köpkraft. ECB:s mål är att inflationen i euroområdet ligger på 2 % på medellång sikt.
Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är prisstabilitet det primära målet för ECB:s penningpolitik. ECB-rådet har preciserat att prisstabiliteten i euroområdet bäst kan upprätthållas då målet är en inflationstakt på 2 % på medellång sikt. Finland hör till Eurosystemet och deltar i den gemensamma penningpolitiken.
ECB:s mål är en inflation på 2 % på medellång sikt
Europeiska centralbanken antog en definition på prisstabilitet 1998. Enligt den då antagna definitionen angavs prisstabilitet som en årlig ökning i det harmoniserade konsumentprisindexet under 2 % på medellång sikt. ECB-rådet preciserade sin penningpolitiska strategi 2003 och meddelade då att rådet i sin inriktning på prisstabilitet försöker hålla inflationen nära men under 2 % på medellång sikt. Klargörandet underströk ECB:s strävan att upprätthålla en tillräcklig säkerhetsmarginal mot risken för deflation.
ECB:s reviderade penningpolitiska strategi trädde i kraft i juli 2021. ECB-rådet konstaterade att prisstabilitet bäst kan upprätthållas då målet är en inflationstakt på 2 % på medellång sikt.
ECB-rådet förbinder sig till ett symmetriskt mål, dvs. rådet betraktar negativa och positiva avvikelser från målet som lika oönskade. Då målet är en inflation på 2 %, kan inflationsförväntningarna tydligt förankras till målet, vilket är av väsentlig betydelse för prisstabiliteten och för en effektiv transmission av penningpolitiken.
För att upprätthålla symmetrin i inflationsmålet på 2 % anser ECB-rådet det viktigt att ta hänsyn till konsekvenserna av den effektiva nedre gränsen för räntorna. När räntenivån i ekonomin närmar sig sin faktiska nedre gräns, krävs särskilt kraftfulla eller långvariga penningpolitiska åtgärder för att avvikelsen från tvåprocentsmålet inte ska stabiliseras.
Den penningpolitiska strategin är riktgivande för de penningpolitiska besluten och vägledningen om penningpolitiken
Eurosystemets penningpolitiska strategi är en beskrivning av på vilka grunder penningpolitiska beslut fattas. Strategin har två viktiga funktioner. För det första fastställer strategin den penningpolitiska beslutsprocessen. Genom strategin säkerställs att ECB-rådet har tillgång till den information och analys som krävs för att fatta effektiva penningpolitiska beslut för att upprätthålla prisstabilitet. Strategin är också ett verktyg för kommunikation med allmänheten. Penningpolitik är effektivast när den är trovärdig, dvs. när allmänheten är övertygad om att penningpolitiken är utformad mot prisstabilitetsmålet och genomförs på ett sätt som effektivt uppfyller detta mål.
För att uppfylla dessa två kompletterande funktioner är det nödvändigt att centralbanken har en god uppfattning om de viktigaste bidragande faktorerna till den ekonomiska utvecklingen och deras beroendeförhållanden. Särskilt krävs medvetenhet om aktuella och framtida hot mot prisutvecklingen.
Den penningpolitiska strategin för bedömning av den makroekonomiska utvecklingen bygger på två parallella analyser: Den ekonomiska analysen tar fasta på den reala och nominella ekonomiska utvecklingen, medan den monetära och finansiella analysen granskar monetära och finansiella indikatorer och framför allt funktionen i den penningpolitiska transmissionsmekanismen och eventuella risker för prisstabiliteten på medellång sikt som kan härröra från finansiell obalans och monetära faktorer. Kopplingarna mellan makroekonomin och det finansiella systemet utgör en viktig faktor i utvecklingen av den reala ekonomin, den monetära ekonomin och finansmarknaden, och det är därför viktigt att vara väl insatt i sambanden mellan analyserna.
ECB-rådet har därtill förbundit sig till att genomföra en ambitiös klimatrelaterad handlingsplan. Klimatfaktorer integreras genomgående i de penningpolitiska analyserna och ECB-rådet tar också hänsyn till klimatfrågor i det penningpolitiska styrsystemet. Det kan innebära att klimathänsyn integreras i informationsskyldigheter, riskanalyser, köp av företagsobligationer och säkerhetspraxis.