Den senaste tillspetsningen av finanskrisen riskerar att bryta den globala återhämtningen. Osäkerheterna kring det politiska beslutsfattandet och utsikterna för de offentliga finanserna har underblåst problemen i finanssystemet och i den allmänna ekonomiska utvecklingen. "Den globala tillväxten ser ut att bli svagare i slutet av 2011 och början av 2012 än vad som allmänt förutsågs ännu under försommaren”, konstaterade chefdirektör Liikanen vid den öppna utfrågningen i riksdagens ekonomiutskott.
Även om osäkerheten om konjunkturutsikterna har spridit sig globalt, befinner sig Europa nu i krisens epicentrum. ”Också inom euroområdet håller den ekonomiska tillväxten på att avta under andra halvåret. Osäkerheten om tillväxtutsikterna är stor och en kännbar nedgång i den ekonomiska utvecklingen kan inte uteslutas”, framhöll chefdirektör Liikanen.
De fortsatta statsskuldproblemen har försvårat tillgången och höjt priset på finansiering för de europeiska bankerna. Marknaden kräver allt större kapitalbuffertar av bankerna. Kapitaltäckningen i bankerna måste därför säkerställas. Bankerna bör primärt vända sig till privata finansieringskällor för att få kapitaltillskott. En eventuell offentlig rekapitalisering av bankerna måste ske mot ersättning.
För att stabiliteten i den ekonomiska utvecklingen i Europa ska kunna återställas måste hållbarheten i de offentliga finanserna säkerställas i alla euroländer. De mest problemdrabbade staterna måste hålla fast vid sina program, och kapaciteten i stödsystemen måste tillgodoses. Dessutom behövs en närmare samordning av det ekonomisk-politiska beslutsfattandet.
Under de närmaste månaderna ser inflationen i euroområdet ut att ligga kvar på över 2 procent men avta efter det. I det för penningpolitiken relevanta medellånga perspektivet är uppåt- och nedåtriskerna i inflationsutsikterna balanserade. Uppåtriskerna gäller bland annat eventuella höjningar av indirekta skatter. Besvikelsen över den ekonomiska tillväxten kan åter leda till en lägre inflation än väntat.
Eurosystemet har svarat på de störningar som förekommit på finansmarknaden sedan 2007 med både sedvanlig räntestyrning och s.k. extraordinära penningpolitiska åtgärder. Hit hör bland annat köpprogrammet för säkerställda obligationer och värdepappersmarknadsprogrammet. Programmens syfte har varit att säkerställa den penningpolitiska transmissionsmekanismens funktion.
Till centralbanksverksamheten hör också risker som centralbankerna förbereder sig på genom att stärka sina balansräkningar. Det gäller också Finlands Bank. Banken har under de senaste åren systematiskt förstärkt sina buffertar. I sin riskhantering beaktar banken sin investeringsverksamhet och riskerna i bland annat extraordinära penningpolitiska åtgärder. "Riskbuffertarna i Finlands Banks balansräkning är tillräckliga för att täcka nuvarande risker”, sade chefdirektör Liikanen.