ECB och Eurosystemet

Euroländerna är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Eurosystemet administrerar världens näststörsta valuta, euron, och sörjer för penningpolitiken i euroområdet.

Till Europeiska centralbankssystemet (ECBS) hör utöver centralbankerna i Eurosystemet också centralbankerna i de EU-medlemsländer som ännu inte har tagit i bruk den gemensamma valutan: Bulgarien, Danmark, Polen, Rumänien, Sverige, Tjeckien och Ungern.

ECB är skyldig att se till att Eurosystemets uppgifter blir utförda antingen av banken själv eller av de nationella centralbankerna. De nationella centralbankerna i euroområdet sköter för sin del uppgifter som tilldelats ECBS och Eurosystemet. De deltar i detta arbete bl.a. via ett antal kommittéer. De nationella centralbankerna har också uppgifter utanför ECBS.

I fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har Eurosystemet getts fullständig oavhängighet när det fullgör sina uppgifter. ECB, de nationella centralbankerna i Eurosystemet och medlemmarna av deras beslutande organ får varken begära eller ta emot instruktioner från något utomstående organ.

Det primära målet för Eurosystemet är att upprätthålla prisstabilitet. Målet är också att stödja den allmänna ekonomiska politiken i EU om det inte strider mot prisstabilitetsmålet.

Till Eurosystemets uppgifter hör att:

• utforma och genomföra euroområdets penningpolitik
• genomföra valutatransaktioner och inneha och förvalta euroländernas valutareserver
• ge ut sedlar i euroområdet
• främja välfungerande betalningssystem
• samla in och sammanställa statistik
• säkerställa den finansiella stabiliteten.